Hej!

Jag har fått en liten läxa, Läxan är att skriva i min blogg/denna blogg hur medeltida barn levde så här kommer den:

Medeltida barn

Det sägs ofta att föräldrar på medeltiden uppfattade sina barn som små vuxna. Men medeltida berättelser visar också på hur barn lekte och stojade som vilka barn som helst idag, om föräldrar som saknade sina barn och gjorde allt i sin makt för att de skulle ha det bra. Föräldrar har i alla tider älskat sina barn. Så var det självklart också på medeltiden.

Barnens situation på medeltiden var på många sätt helt annorlunda jämfört med hur barn har det idag. Spåren efter medeltidens barn är få, leksaker och barnkläder var nog något som användes tills de gick sönder och sparades därför sällan.

Chansen att dö när man var spädbarn var stor, sjukdomar och hårda levnadsvillkor  gjorde ochså satt många dog. Det var också vanligt att barn råkade ut för olyckor i hemmet. På medeltiden var det stor skillnad om barnets föräldrar var gifta med varandra. Om föräldrarna var skilda och hade fått ett barn innebar  en stor skam och utstötthet för mamman och barnet självt. Inte ens om pappan erkände att han var pappa till bbarrnet fick det oäkta barnet ärva sin far.

Barn som dog utan att vara döpta fick inte begravas på kyrkogården, man trodde att dom som inte var döpta inte kom in i himmelriket. Dopet var därför viktigt i det medeltida samhället, inte bara för barnets själ, utan också för barnets möjligheter att få arv. Barn som inte var döpta begravdes ofta precis utanför kyrkogården så att dom kanske ochså kan ta del av himmelriket. föräldrar slog sällan sina barn. Heliga Birgitta skriver att hon hotade sina barn med riset, men använde det inte. När de hade gjort något bra belönade hon dem med ett äpple.

För de barn som överlevde spädbarnåren innebar före 10–12 års ålder mycket lek och fritid. På medeltiden bodde de flesta på landsbygden. Det fanns mycket att upptäcka på gården eller ute i skogen. När barnen blev ungifär 10- 12 år började föräldrarna lära barnen de vuxnas syssor för att barnen ansågs som små vuxna. För barnen på landet innebar det att lära sig de vanligaste göromålen på gården, till exempel att mjölka eller valla fåren.

För barnen i staden var det lite annorlunda. De växte upp i en miljö som var full av liv och rörelse. Var man barn till en hantverkare eller handelsman kunde man få lära sig att läsa och skriva, i alla fall om man var pojke. Flickorna kunde i vissa fall få undervisning i nunneklostren. Då man blev tillräckligt gammal fick hantverkssonen börja hjälpa till i verkstaden, köpmanssonen hjälpte till med lastning och lagerhållning. Flickorna fick lära sig sy av både hemvävt och utländska tyger. De lärde sig laga vardagsmat men också sådan mat som serverades på fester och bjudningar.

Barn till rika föräldrar, adelsmän, kungar och furstar levde helt annorlunda än de andra barnen i staden. Deras liv var utstakat och bestämt i förväg. De skulle gifta sig med någon som kunde föra släktens makt och rikedom vidare. Det var alltidtext  föräldrarna som bestämde vem som de skulle gifta sig med, något som ofta bestämdes redan då barnet var nyfött. Läs till exempel om heliga Birgitta, hon gifte sig då hon bara var 13 år gammal.

Hoppas ni tyckte den var bra jag har tagit faktan från http://www.historiska.se/historia/medeltiden/livochsamhalle/barn/ och sen ändrat till min stil.